Värmlands bokmässa och Bokrelease i Torsåker!

För ett par veckor sedan var jag med på Värmlands bokmässa. Det var väldigt trevligt och roligt, särskilt som jag hade så trevliga grannar (Skrot-Sverre, alias Jeff Nilsson, barnböcker om återvinning). Jag träffade många trevliga människor och många böcker hittade vägen till nya hem där de förhoppningsvis kan sprida glädje! Lite bilder följer härunder!

2014-11-01 17.11.35 2014-11-01 17.12.17 2014-11-01 15.15.09

Men bara i helgen var jag med på något ännu roligare: Bokrelease i Torsåker! Där släppte vi Malin Hedströms och Anna Anderssons Egil, Orgeln och Hullerombullertanterna! Det var så roligt att få träffa Malin för första gången och Anna igen! På fredag kväll pratade vi om allt möjligt och tittade lite på ett nytt manus som kommer att komma ut senare på Pärlan, umgicks med Malins fina familj och sedan på lördagen var det dags! Då höll Malin fint tal (och jag med fast kanske inte lika fint), Anna pratade också och så fick vi höra kören sjunga (med Malin) och Malins son Ellioth och hans kusin sjöng Egils sång, som faktiskt finns med i boken. Och så bjöds vi förstås på Hullerombullertanternas bullar! Ännu en gång blev jag rörd över att jag får vara med i det här att ge ut böcker och ge plats för nya talangfulla författare och se vackra böcker tas emot och nå ut till människor! Jag är så priviligerad! Tack, Malin och Anna, för att jag får ge ut er bok! Lite bilder därifrån kommer nedan, men vill du läsa mer om hur Malin tyckte det var kan du läsa det här: http://malinhedstrom.vpsite.se/apps/blog/show/42836198-releasefesten-i-k%C3%A4rlek-och-gemenskap- Vill du läsa mer om vad Anna tänkte kan du läsa det här: http://novembersol.blogspot.se/2014/11/releasefesten.html

AnnaMalinReleaseEGilJag,Malin,Annavi signerar

Ännu en bok släpptes i helgen: Hjärtats lovsång, av Kristina Wikström – en fantastiskt fin bok om lovsång och också om hur man kan ge plats för Gud i sin vardag och få en ny intimitet i sin relation med Gud. Men den har jag inga bilder från. Får se om jag får några senare som jag kan lägga ut här. Jag vet iallafall att det också var en underbar stund. Grattis till både Malin och Kristina som släppt sina första böcker!

Intervju med Carl-Henrik från Eunike!

Nedan följer en intressant intervju med Carl-Henrik Karlsson, som leder arbetet med Eunike: Sveriges Kristna Föräldranätverk. Vi har samma värderingar om kristet föräldraskap och det är mycket roligt att få ta del av Carl-Henriks tankar. Intervjun följer nedan. Och missa inte att besöka Eunike: http://eunike.se/

Du är ju med i arbetet för Eunike. Vad är Eunike och vad är din roll där?                                                                                                                                                                                                                                                               Eunike är ett kristet föräldranätverk. Vi vill stötta, uppmuntra och ge verktyg till föräldrar så att de kan ge det bästa de har till sina barn.
Jag skrev en bok om föräldraskap 2007 och var med och grundade Eunike 2009. Min roll har varit att vara ledare och visionär. För det viktigaste vi har är vår vision. “Att alla barn – genom sina föräldrar – skall få del av den kristna trons grund, värderingar och liv.” Det är så starkt.

Vad gör du när du inte jobbar med detta?
Jag jobbar som församlingspedagog i Svenska kyrkan i Lilla Edet sedan många år.

Vad är din största dröm?
Min dröm är att vårt folk vänder om till Gud och de goda ordningar han har gett oss. Det är min längtan och det är därför jag brinner för Eunikes vision.
Jag har också en dröm att en dag kunna springa ett maraton. Det är verkligen en utmaning.

Är du själv förälder och hur ser du på kristet föräldraskap?
Jag är pappa till två barn. Nu tonåringar. När jag växte upp hade jag nog aldrig tankar på att själv bli förälder. Men det är verkligen stort. Ett väldigt ansvar. Jag tycker det är svårt. Och ofta gott och roligt. Man ger mycket och får mycket. Jag hoppas att jag gett det mina barn behöver för sitt liv. Och att de förlåter och släpper det som inte varit bra.

Vad skulle du vilja ge för tips till andra kristna föräldrar?
Att tänka att det räcker att vara tillräckligt bra. Det räcker. Det vi ger våra barn garanterar inte något. Men vi kan ge dem vad de behöver. Så får de välja vad de vill göra med det. Vårt ansvar är att leda och att ge. Annars sviker vi våra barn. Jag tycker det hör till varje barns rättighet att få del av föräldrarnas livsgrund. Det gör att de får en trygghet, en bas att utgå ifrån så att de själva kan göra sina val. Det kan vi aldrig göra för dem. Men vi kan ge grunden. Jag är själv så tacksam för att jag fick den så tidigt av mina föräldrar. Inte främst genom deras ord, utan genom deras liv. Livet tränger djupare ner än orden. Så det viktigaste för mig nu är att jag själv lever trons liv. Då kan mina ord bottna och få tyngd.
Och så får jag lita på Gud. Jag gör det som ligger på mitt ansvar. Och Gud får göra det som ligger på hans ansvar. Vi har en ganska tydlig rollfördelning. Det känns bra. Annars kanske jag skulle fastna i otillräcklighet och skuldkänslor.
Och varje barn har sitt ansvar. Det handlar om förtroende, att släppa och att ge. Annars finns risken för att vi stänger av eller blir urholkade.
Föräldraskap är verkligen häftigt. Det finns inga enkla lösningar även om vi kan få mycket hjälp genom varandra. Varje barn är unikt. Och varje förälder är unik. Ändå är vi så lika. Jag tror vi skulle vinna mycket på att ta emot och ge mer till varandra. Vi har alla något att ge.

När jobbiga saker händer

I tisdags fick vi åka in akut med våran Josef, tio år! Dagen innan var han magsjuk (trodde vi), men det visade sig vara blindtarmsinflammation. Han var också förstoppad så första natten bestod av ett antal lavemang och i princip ingen sömn alls, varken för mig eller min pojke. Han hade heller inte sovit natten innan, så han var riktigt slut, och han hade sååå ont! På morgonen blev det konstaterat att det var blindtarmen och några timmar senare blev han opererad. Det var tufft. Jag som mamma fick ju inte låtsas om hur orolig jag var eller hur jobbigt jag tyckte det var att min lilla pojke skulle opereras, fick svälja tårarna så att inte Josef blev orolig. Men allt gick bra och idag sitter han och bygger ihop legoprojektet som han lyckades få som belöning (han ville ha ett WII U, men det kostar 3000 spänn – lego fick det bli). Jag är trött, men oerhört lättad.

Förr eller senare händer det – och en blindtarmsoperation är väl ändå lindrig med tanke på allt som kan hända. Men åh, vad skönt det är att då ha vänner man sms:ar, ringer och mejlar till och ber om hjälp i förbön, och som genast ställer upp! Tänk vilken styrka vi har som kristna att vad som händer är vi inte ensamma. Vi har både hjälp av varandra – och ännu bättre, Gud är där, vilket jag verkligen kände! Tack Gud, för att allt gick bra! Och tack alla vänner som bett! Dessutom måste jag bara säga vilken fantastisk son jag har, som var så tålig fastän han hade det så ont, och som inte tappade modet!